Relationen mellan traditionella och sociala medier verkade till en början vara en aning kylig. Men i takt med att de sociala medierna etablerat sig som en del av mångas vardag, har vi i dag ett medielandskap som är i snabb förändring.
Ta bara medborgarjournalistiken som exempel. Sociala medier gör det möjligt för vem som helst att vara journalist. CNN iReport är ett exempel då traditionella medier tagit vara på det överflöd av information, bilder och videoklipp som finns i dagens samhälle tack vare smarta telefoner, snabb uppkoppling och en vilja att dela med sig. Vem som helst kan bli en "reporter" med hjälp av CNN iReport. De inlägg som har faktagranskats av CNN får en stämpel för att betyga dess äkthet. Tv-stationen visar att traditionella medier inte behöver drunkna i ett hav av sociala medier. I stället utnyttjar man de möjligheter som nya kommunikationsverktyg innebär. Precis som Mattias Jönsson skriver möjliggör ny teknik fler och bättre sätt att förmedla en engagerande journalistik. Men det betyder inte att journalistikens syfte har ändrats, som Kovach och Rosenstiel skriver i The Elements of Journalism: What Newspeople Should Know and the Public Should Expect (s. 11). Dess syfte är fortfarande att förse medborgare med den information de behöver för att vara fria och självstyrande (s.12).
Denna information må komma från en privat bloggare eller en journalist på en tidning. Båda kan ha lika stor journalistisk tyngd. Det viktiga här, som Kovach och Rosenstiel påpekar, är inte om personen betitlar sig som journalist eller inte, det viktiga är om personen utövar journalistik (s.120).
Länge kändes det som att traditionella medier förhöll sig något avvaktande till sociala medier, som om de var rädda för att bli smittade av barnsjukdomar, eller bli offer för något måndagsexemplar. Nu tror jag vi börjar lämna det första stadiet. Den arabiska våren gjorde att medierna fick upp ögonen för inte minst Twitter. Allt oftare citeras Carl Bildts tweets i traditionella nyhetsmedier. När Ann Coulter twittrade "I highly approve of Romney's decision to be kind and gentle to the retard" i slutet av den tredje debatten mellan Barack Obama och Mitt Romney fick det stor uppmärksamhet i traditionell media. Coulter fick bland annat stå till svars inför CNN:s Piers Morgan (som dock inte lyckades klämma ur henne en ursäkt).
Partiska nyhetsmedier skapar problem för medborgarna
Om alla medier skulle överge principen om sanningsenlig nyhetsförmedling och i stället blir propagandakanaler för vissa intressen, ja, då är vi nog rätt illa ute. Rent krasst innebär en sådan utveckling att medborgarna/nyhetskonsumenterna inte har tillgång till den information som journalistikens främsta syfte är att förse dem med.
Som tur är har alla medier inte följt denna utveckling. Tv-stationen Fox News Channel kan presenteras som ett exempel som har gjort det och i viss mån fungerar som en propagandaapparat för det konservativa partiet Tea Party. Genom att kalla sin journalistik "fair and balanced" antyder Fox News Channel att just deras journalistik står över resten av (de amerikanska) nyhetsmedierna. Alltså en kritik mot resten av det amerikanska mediefältet, som anses ha en liberalt partisk läggning.
Kovach och Rosenstiel skriver: "Never deceive the audience. Fooling people is a form of lying and it mocks the idea that journalism is committed to truthfulness" (s. 91). I min mening är det en form av lurendrejeri när en tv-station som i själva verket är rätt partisk, påstår det motsatta och yrkar på att man vidhåller en professionell självständighet i journalistisk mening. Vilket för övrigt är något som ska eftersträvas i journalistiken.
Men det är inte bara Fox News Channel som kommer på tapeten när vi talar om partiska nyhetsmedier som propagerar för andra intressen. The Los Angeles Times uppmärksammades för att ha gjort en deal med Staples Center sports arena (utan redaktionens vetskap). NBC Nightly News körde 1990 tre inslag om en maskin som kunde upptäcka bröstcancer (totalt fjorton minuter), utan att nämna att dess ägare, General Electric, tillverkade maskinen (se referens Wasserman nedan).
Så när medier överger, kanske efter påtryckningar, ekonomiska löften eller vad det nu kan vara, traditionell, objektiv och sanningsenlig nyhetsrapportering utan att informera läsarna/tittarna/lyssnarna, då har vi ett problem. En sådan utveckling skadar journalistikens (redan smått tilltufsade) rykte. Dessutom skapar det problem för medborgarna. Är nyheten om det fantastiska äldreboendet sann, eller är det en gentjänst för ett vårdnadsbolag som köpt rikligt med annonser? Vågar jag sätta min gamla morbror där? I sina dagliga liv, och för att kunna navigera sig i världen, har medborgarna bara tid för, råd med och nytta av en sann och ärlig journalistik.
Vad händer i ett nytt mediesamhälle?
Den goda journalistiken kommer inte att försvinna i det nya mediesamhället. Exemplet ovan med L.A. Times och Staples Center sports arena visar på att läsarna reagerar då media bryter mot journalistiska principer. God journalistik efterfrågas fortfarande.
Inte heller kommer behovet av en god journalistik försvinna. Tvärtom, som Kovach och Rosenstiel skriver, kommer journalister behövas än mer för att hjälpa medborgarna sortera bland all information som finns ute på nätet. Vad är sant? Vad kan man lita på? Vad är det egentligen som har hänt? I det nya mediesamhället måste journalistiken vända sig till sitt viktigaste redskap: metoden för att styrka fakta. Hur man nu gör detta är upp till var och en, bara det görs. Ett sätt är att tillämpa skeptisk redigering, som Kovach och Rosenstiel skriver om. Varenda rad ska gå att synas och varenda rad ska hålla. Journalistik måste vara transparant.
Sociala mediers genomslagskraft får konsekvenser, bra och dåliga
I mitt andra blogginlägg Etik i medierna tas fallet med mordet på en 26-årig man i Malmö upp. Som framgick av P1:s Medierna blev de två misstänka ungdomarnas identiteter tidigt kända på internet, uppgifter som namn och personnummer spreds via olika internetforum. Sociala medier såsom Twitter, Facebook, bloggar och diverse forum lyder inte under några pressetiska regler och exemplet ovan visar tydligt att individers integritet inte har något vidare skydd utanför traditionella medier.
För ett tag sedan fylldes min newsfeed i Facebook med inlägg som gick ut på att H&M lottade ut gratis presentkort, bara man gillade eller delade inlägget (kommer inte ihåg exakt vad man skulle göra). Ett par timmar senare läser jag på de större tidningssajterna att det hela var ett skämt. Vad som alltså såg ut att vara en legitim kampanj från H&M visade sig vara något som befarades kunna sprida datavirus. Även om detta inte är något exempel på hur rättssäkerheten påverkas av sociala medier är det ett exempel på deras genomslagskraft.
Just genomslagskraften blev tydlig under den arabiska våren då bland annat Twitter blev ett flitigt använt verktyg i kampen mot odemokratiska samhällen. På så sätt kan sociala medier påstås stärka rättssäkerheten. I en värld där sociala medier spelar en allt större roll, kan information om orättfärdigheter snabbt spridas. I London däremot, under upploppen förra sommaren, dömdes unga människor till långa fängelsestraff för att ha ansetts uppmana till kravaller. I ett fall skapade en 20-åring ett event på Facebook, "Smash down in Northwich town", till vilket endast han själv och polisen kom. I ett annat fall skapade en 22-åring en Facebooksida vid namn "The Warrington Riots". Kritikerna menade att straffen inte speglade brottens tyngd. Kanske är det här ett fall då rädslan för sociala mediers genomslagskraft gör att rättssäkerheten får sig en törn?
Större spridning verkar för stärkt tryckfrihet
Jag skulle vilja påstå att sociala medier förstärker pressfriheten. Om uppgifter censureras i tidningar, tv eller radio skulle de med största sannolikhet ändå hitta någon väg ut i cybervärlden och via sociala medier vinna spridning. Kina är ett exempel på där sociala medier används för att sprida information och därför aktivt motverkas av regeringen.
Även om sociala medier ökar risken för att felaktiga uppgifter sprids, kan de också se till att få stopp på cirkulationen av felaktiga fakta i traditionella medier (jämför Kovach och Rosenstiels exempel gällande bloggaren "Buckhead", s. 157).
Och bara för att något står på en blogg, betyder inte det att läsarna blint tar åt sig innehållet som sanning, utan att kritiskt syna det som står. Två exempel på det är när bloggaren Kissie hamnade i blåsväder för att ha länkat till en antimuslimsk tidning, liksom SVT-profilen Gina Dirawi som rekommenderade en bok på sin privata blogg av en författare som många anser vara antisemit. Jag ser det som positivt att även privata bloggare granskas, kritiseras och ställs till svars för material som publiceras på deras bloggar. Liksom politiker behöver dessa "vardagens makthavare", som många ofta ser upp till, granskas.
Så för att knyta ihop det hela: En digitaliserad värld är fortfarande i behov av en god journalistik, en journalistik som det dessutom finns gott om utrymme för (också bokstavligt talat). Sociala medier etablerar långsamt en symbios med gammelmedier, på gott och ont. De tio elementen som Kovach och Rosenstiel listar får guida på vägen i en tid då alla kan vara sin egen ansvarig utgivare.
Anyone can be a journalist. Not everyone is.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Källor:
Kovach, Bill & Rosenstiel, Tom (2007), The Elements of Journalism: What Newspeople Should Know and the Public Should Expect. New York: Three Rivers Press.
Wasserman, Gary (2010), The Basics of American Politics. United States: Pearson.
