Blogg B tar avstamp i P1:s Medierna och fortsätter den diskussion som handlar om de svåra, pressetiska beslut medierna ställdes inför gällande rapporteringen kring mordet på en 26-årig man i Malmö 2008.
Hur hade jag själv agerat? Hade jag som nyhetschef publicerat uppgifter om de misstänktas etniska och religiösa tillhörighet?
Nej, det hade jag inte, men det är naturligtvis ett svårt beslut och som programmet visade föregick redaktionernas olika beslut av diskussioner.
Så som jag uppfattade det betonade polisen att man inte hade några belägg för att det rörde sig om ett hatbrott – de misstänktas religionsövertygelser blir därför oviktiga. Generellt är det viktigt att medier är restriktiva med att publicera människors etniska och religiösa tillhörighet, om det inte är relevant i sammanhanget. Alltför ofta kan man i notiser läsa att en "man med utländsk bakgrund har gripits, misstänkt för stöld". Är det verkligen viktigt för läsarna att veta att mannen var av utländsk härkomst? Hur definierar journalisten begreppet utländsk bakgrund? Stöder sig denne på Statistiska centralbyråns definition (utrikes född eller inrikes född med två utrikes födda föräldrar) eller en mer hemmasnickrad variant?
I fallet som diskuteras i Medierna bör man också tänka på de misstänktas ålder. 15 och 17 år är oerhört ungt, speciellt i ett sammanhang där det förekommer så pass allvarliga anklagelser. I de etiska pressreglerna finns också ett stycke som påpekar att när namn inte anges (och det ska det inte heller när det gäller personer som är misstänkta för brott) ska man vara försiktig med att uppge yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat som gör en identifiering möjlig. I reglerna står också att läsa: "Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande." Polisen utredde ifall brottet kunde vara ett hatbrott, men kom fram till att så inte var fallet. Uppgifter om religiös åskådning som kunde ha föranlett motivet saknar därför betydelse i sammanhanget.
Det finns också en viss relevans i att titta på de konsekvenser som kan komma av ett publicerande av pojkarnas religiösa åskådning. Hur påverkas landets övriga muslimer? När vi hör att en terroristattack ägt rum gör vi ofta omedvetet en koppling till islamism, trots att det finns många terroristattacker som skett i andra tecken än just islams.
I programmet berättas också att en av ungdomarna haft en blogg. Vissa medier hade citerat direkt från bloggen vilket självklart gör det lätt för läsarna att hitta bloggen och identifiera personen i fråga. Detta drabbar inte bara den misstänkte (som vid tidpunkten ännu inte var dömd) utan även dennes anhöriga. I artikeln där Stig Hadenius efterfrågar fler namngivanden och Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén ställs mot honom citeras Lindblom Hulthén: "Vi har fall där barn till brottslingar blivit mobbade sönder och samman".
Nu har de här ungdomarna med största sannolikhet inga barn. Men föräldrar, syskon, kusiner, mor- och farföräldrar. Personer som i den här situationen alldeles säkert har det tillräckligt jobbigt som det är. Medierna kan med gott samvete bespara anhöriga det lidande som det trots allt innebär att behöva bli ofrivilligt identifierad på grund av mediernas rapportering.
Det är som sagt en svår nöt att knäcka om uppgifterna skulle publicerats i det här fallet. Med facit i hand tycker jag att det var rätt beslut av Sydsvenskan att inte gå ut med uppgifterna.
Tuesday, September 25, 2012
Friday, September 14, 2012
Blogg A: Nyhetsvärdering
Inför det första blogginlägget som behandlar temat nyhetsvärdering har jag valt ut två artiklar. En från dn.se med rubriken Rekordförtroende för barnvacciner och en från svt.se som rubricerats Vasa bryts ned snabbare än väntat.
Av allt som finns att skriva om i Sverige, Europa och världen – varför blev dessa två ämnen nyheter? Hur lyckades just de kvala sig in på mediernas agenda?
Bengt Johansson poängterar i sin rapport Vid nyhetsdesken: En studie av nyhetsvärdering vid svenska nyhetsredaktioner att det är viktigt att skilja på begreppen nyhetsvärdering och nyhetsurval. Nyhetsvärdering handlar om vad som gör att en händelse överhuvudtaget klassas som nyhet medan begreppet nyhetsurval försöker sig på att förklara hur nyheten hamnade på tidningens förstasida, eller blev ett inslag i radio – vilka faktorer som gjorde att tid lades ned på att producera en nyhet om händelsen.
(Artiklarna ovan är båda TT-texter, men för enkelhetens skull väljer jag att hänvisa till dem som DN:s respektive SVT:s.)
Som Bengt Johansson förklarar finns huvudsakligen två föreställningar som påverkar mediernas nyhetsurval: ska man ge publiken vad de vill ha, eller vad de bör ta del av? De två artiklarna som jag har valt ut är knappast några kioskvältare. Det är inget som hamnar på kvällstidningarnas löpsidor. De är alltså mer exempel på vad medierna tycker att det är viktigt att publiken tar del av. Eller ja, i dessa fall handlar det kanske i grund och botten mer om vad Smittskyddsinstitutet (SMI) och Kungliga tekniska högskolan (KTH) tycker att publiken borde ta del av, då nyheterna härstammar från pressmeddelanden från just dessa två organisationer.
Jag fortsätter att läsa i Björn Hägers bok Reporter och försöker applicera det han skriver om nyhetsvärdering på artiklarna. Och jo, det mest passar faktiskt in.
Jag vet inte hur många tusen barn det föds varje år i Sverige, men det lär vara ett par stycken. DN:s artikel berör på det sättet en stor del av befolkningen – alla har vi en gång varit barn och antagligen känner vi någon som är förälder, eller är det kanske själva. När det gäller SVT:s artikel om Vasaskeppet som nu förstörs i än snabbare takt än man tidigare befarat, kan det kanske inte sägas beröra hela befolkningen på samma sätt. Men visst, Sveriges mest berömda skepp kan väl ses som ett gemensamt arv?
Nyhetsvärdet går upp ju närmare nyheterna kommer, såväl geografiskt som tidsmässigt. Statistiken för barnvaccineringar är aktuell och ligger därför nära i tiden. Studien som forskarna har genomfört på Vasaskeppet är nyligen publicerad i en vetenskaplig tidskrift. Båda nyheterna ligger inom Sveriges gränser.
Jag hejdar mig när Häger skriver om "Konflikt". Finns det verkligen en konflikt här, i någon av artiklarna? Tveksamt. Ingen säger emot SMI-chefen när hon säger att siffrorna är "glädjande". Nyheten är en leverans av statistik från landets barnavårdscentraler som säger att si och så många barn har vaccinerat sig mot diverse sjukdomar. Ingen som ser siffrorna som skrämmande kommer till tals. I artikeln råder konsensus om att vaccination är något bra.
Inte heller i Vasa-artikeln kan jag hitta en tydlig konflikt, förutom träplankornas kamp mot förtviningen. Kanske, och nu hittar jag bara på, hade det kunnat bli en konflikt om det visade sig att staten dragit in miljonbidraget som skulle räddat skeppet. Upprörda Vasavänner rasar mot de politiska beslutsfattarna. Det är en konflikt.
Nyheters viktighet kan alltid diskuteras. Vaccinförespråkare ser det naturligtvis som väldigt viktigt att artiklar som DN:s publiceras, medan motståndare kanske hellre skulle sett en annan vinkel, eller ingen artikel alls. Är Vasaskeppet viktigt, egentligen? Det beror nog på vem man frågar. Vissa tar det kanske med en axelryckning att skeppet sakta bryts ned, andra satte säkert kaffet i vrångstrupen när de läste nyheten.
I bägge fallen speglar artiklarna en förändring av det rådande tillståndet. Det är ingen nyhet att barn vaccineras mot röda hund och mässlingen – men att det är rekordmånga barn vaccineras, det är en nyhet. På samma sätt är det ingen nyhet att Vasaskeppet bryts ned, men att det bryts ned ännu snabbare än vad man tidigare trott, det är en nyhet.
För att runda av tror jag att nyheternas lättbegriplighet gjort sitt för att bidra till att de lyckades ta sig fram i mediebruset. Det är enkla nyheter som inte kräver någon större förförståelse med raka och konkreta vinklar.
Subscribe to:
Comments (Atom)